Ett vad man faktiskt vill förlora..

Det här med att odla skägg, det är något av det svåraste jag gjort kan man nog lugnt säga. Det hela kanske inte låter så jobbigt, men att låta det växa utan att få klippa eller ansa det var redigt svårt då det växer lite som det själv vill. Sen ska vi absolut inte tala om hur det kliar innan det vuxit ut en bit.

Det är nog på plats med en lite förklaring till det hela, jag och min sambo slog vad om att jag inte skulle klara av att låta det växa i en månad, en månad utökades till två månader och på den vägen vara det. Kan säga här nu att jag vann och min vinst var att jag fick välja ut hennes nästa tatuering. Kravet på tatueringen är att hon måste godkänna den och det får absolut inte vara något elakt eller osmakligt, detta för att detta är ju något som man ska leva med hel sitt liv sittande på kroppen. Bilden ovanför är grunden till den jag valt ut till henne, bilden nedanför är en vidareutveckling på den. Hon valde den med hjärtat, dock ej klar ännu utan den ska ritas om igen och då med de färger som ska vara på den

Varför gjorde vi då detta vad, vet faktiskt inte hur det kommer sig att vi slog vad om detta. Men jag kan tänka mig att jag hade frågat henne om jag skulle passa i skägg, hon hade svarat att det klara du aldrig. sen var det kört , jag hade med 100 % säkert svarat – Ska vi slå vad.

Och så var det kört, man ska aldrig utmana mig. Det slutar nästan alltid med ett vad, visst det är väldigt harmlösa vad som görs och ingen blir skadad. Men ibland hade jag hoppats på att jag kunde hålla tyst och bara låtit det vara. Men nu är det som det är och nu Anna får allt bita i det sura äpplet att hon slog vad med mig, det kommer bli en mycket fin tatuering på henne.

Vad har jag för mål med bloggen!

Photo by James McKinven on Unsplash

 

Vad har jag för visioner för denna blogg, det är en av de frågor jag oftast får. Jag kan oftast inte ger ett konkret svar på denna fråga , men jag vet att jag vill att den ska växa i lagom takt. Det ska bli en blogg att räkna med.

I början strävade jag efter att få många följare och antal unika visningar bloggen hade, numera stress jag inte upp mig för att få nya följare eller antal träffar på bloggen. Vill ni besöka mig så gör ni det, vill ni följa mig så gör ni det. Detta enda jag kan göra är att skriva välskrivna inlägg så ni stannar kvar och vill besöka mig igen.

Jag vet inte ärligt om jag dagsläget skulle klar av att tillgodose fler följare med material, när man precis har material för två eller tre inlägg per dag så känns det svårt att tillgodose er med fler inlägg. Visst har jag en plan och ett mål med det hela, men det får ta sin tid att bygga upp. Det är inte bråttom att nå mina målet eller visioner.

Vad har ni för mål eller visioner med era bloggar?

Jag känner att det börjar bli ett jädra jagande på besökare och kommentarer. Nej jag är inte ett du bättre, lägger nog ner två till tre timmar om dagen för att jag kommenterar. Men seriöst vill jag ha en som gå in och skriver “ha en bra dag“, nej jag vill ha en som engagera sig i det jag skriver, en som verkligen gillar det jag skriver.

Tro nog alla som läser det här håller med om att det blivit ett jädra jagande på kommentera, hur många av er tror att de som kommenterar är besökare om verkligen följer bloggen.
Svaret på den frågan är ganska enkelt, väldigt få skulle jag tro.

Så nu står jag här denna söndag och skriver ett av mina första inlägg där jag faktiskt gnäller lite, men jag vill se hur många som verkligen läser igenom detta inlägg och fatta vad jag vill ha ut av det .
Vad är det då jag vill ha ut av detta inlägg förutom att det kommer bli det längsta inlägg jag någonsin skrivit.
Svaret är även här väldigt enkelt, jag vill att folk ska besöka min blogg för att de vill. Inte för att jag kommenterat deras blogg, de ska komma till mig för att jag skriver välskrivna inlägg.  Så nu är vi tillbaka till min vision eller mål med bloggen.

Den ska bli en blogg att räkna med.