Känslan som infinner sig när man inser att man ska studera.

Det är nu man inser allvaret med att studera, jag ska verkligen börja läsa på högskolan. Har lite svårt att greppa det hela och det känns lite overkligt.
Inte nog med att jag ska börja läsa, jag har valt ett ämne som många höjer ögonbrynen över när jag nämner det. En av de vanligaste frågorna jag har fått är “vad blir du när du läst det här“.
Mitt svar på den frågan är “absolut inget alls“, jag ökar bara mina chanser att komma in i Kristianstad på det beteendevetenskapliga programmet.

Det är lustigt att det alltid är frågan vad man blir, inte vad kul att du kommit in på något du gillar. En annan konstateranden är jag måste ta studielån för att kunna genomför det hela, ja Sherlock det är oftast så det brukar fungera när man studera.

Varför studera,du är ju inte en ungdom längre?
Nej det är jag inte, men ska jag börja läsa så är det nu. Jag har faktiskt ingen utbildning att luta mig tillbaka på, jo om man räkna med min CNC-utbildning från gymnasiet. Dock är den över 20 år gammal och jag har inte jobbat inom det på lika många år, därför har jag nu börjat läsa för att vidga mina vyer inom ett område som jag finner intressant. Det kanske dröjer innan jag är färdig, men varför ha så bråttom till något. Njut av resan fram till målet.

Kommer jag fixa skolan?

Photo by Jacek Dylag on Unsplash

Nu är det inte många dagar kvar innan jag få reda på om jag kommit in på beteendevetenskapliga programmet i Kristianstad, det börjar bli ganska nervöst här kan jag säga er.

Hur kommer bloggen påverkas av antagningsbeskedet?
Som läget är nu kan jag faktiskt inte svara på det, vet ju inte en som jag kommer in. Kommer jag in så kommer det nog bli mindre skrivande här på bloggen igen, beror lite på hur mycket jag måste läsa men även hur mycket tid jag måste lägga på att förstå det jag läser. Det räcker ju inte med att ha ett stort intresse för det.

Varför byter jag inriktning?
Jag har ingen färsk utbildning och har inte jobbat inom det jag är utbildad på över 20 år, jag är utbildad CNC -Operatör och som läget är nu finner jag inget intresse av att jobba som det heller. Att läsa beteende är något som vuxit fram genom året som gått, tror det det var sociologi och psykologi kurserna som öppnad upp mina ögon för den här inriktningen.


Kommer jag fixa det hela?
Åldern är på min sida, tror inte jag skulle ha klarat det här när jag var yngre. Att jag mognat i mig själv, samt hitta vem jag är har stärkt mig att fixa det.
Det är bara tre dagar kvar innan jag får reda på det nu, så håll tummarna för mig.

Prestationsångest

Photo by Gabriel on Unsplash

Den konstanta ångesten, ja det låter kanske lite värre än vad det egentligen borde vara. Att läsa nu står mig upp till öronen och jag känner verkligen inte alls för läsa, kanske har det med att jag sätter för hårda krav på mig själv.

För innerst inne vet jag att det är det här jag måste göra för att komma in på högskolan,önskar bara prestationsångesten skulle släppa. Den sitter som en törn som vägra släppa, finner det otroligt jobbigt att den inte vill släppa.

Självklart är jag nöjd med det jag prestera, men vill ju prestera lite mer. Sen vill man inte göra folk runt omkring sig besvikna. Detta trotts att det är för en själv man gör det, inte för dem.

Photo by Steven Houston on Unsplash


När jag berättade att jag bara fick 0.4 på högskoleprovet så kände jag att folk runt mig tyckte det var redigt dåligt, men jag borde känt att jag har gjort det. Det är mer än vad många av er gjort. Prestationsångest blir bara mer påtaglig när jag man känner så här.

Provet jag gjorde om kroppen, gick ju inte som jag hade tänkt. Nu måste jag göra det muntligt för att öka från E-till C, helt sjukt att ett betyg ska hänga på ett prov trotts att man gjort bra ifrån sig på de andra. Tyvärr är det så de satt kriterierna för betygen.

Vill ändå avsluta inlägget med lite positivt, då balkongen är klar nu och vi har flyttat ut våra möbler så har jag nu en helt underbar plats att plugga på.

Jag skrev ett prov och blev frustrerad

Photo by Helloquence on Unsplash

Hade hoppat kunna få upp ett par inlägg under den här veckan, tyvärr kom livet i mellan. Har fått sitta med uppsatser och en massa pluggande om kroppen. Det här var absolut inte min grej kan jag lugnt säga. Jag var i skolan hela dagen plus kvällen för att kunna få det att fastna i mitt lilla huvud, det flöt på bra när vi gick igenom under dagen tyckte jag.

Photo by Mathew Schwartz on Unsplash

Jag kände att det här kommer jag fixa utan problem, satte mig klockan 17:00 och skulle börja skriva. Det blev precis blankt, alla delar i kroppen blandades ihop i mitt huvud. Det blev en salig röra på det jag skrev, samt att jag blev så frustrerad och arg över att jag blandade ihop allt. Hoppas nu att jag lyckas få ett E på det här provet, jag visade ju att jag fattade det innan under dagen.

Bara så svårt att få ner det på papper.

En studie i Sushi

En söndag full av pluggande och skrivande på olika arbeten, ja det är så här mina kommande veckor kommer att se ut. Har en del inlämningar som ska göra nu och jag börjar tappa sugen helt och hållet. Blir så trött bara jag ser alla papper och arbeten som ska göras, har svårt att koppla av och när jag väl lyckas somna så drömmer jag om naturkunskap, psykologi . Inte för att det tråkiga ämnen utan för att det är de just de här ämnen som jag har mest inlämningar att göra.


Jag ligger ändå väldigt bra till med både tid inlämningar, men ändå känns det att det kommer blir tight att få in allt. Så denna helgen har det blivit mest pluggande, men vi har även lyxat till det med att ta hem lite mat från den nya restaurangen Chiba Sushi som öppnades ganska nyligen här i Ronneby.