Reflektioner denna tidiga morgon!


Godmorgon denna mycket tidiga morgon!
Min kära sambo är redan iväg och jobbar, själv ska jag få iväg våra barn till skolan. Annas son ska ta bussen till kallingen vid halv 8 och min dotter ska cykla till sin skola vid 8, hennes skola ligger bara ett stenkast från där vi bor.

Tänk att för bara 1 år sen var det här något som inte fanns på kartan i min värld, nu sitter man här mitt upp i en renovering och har två barn på halvtid. Känslan som infinner sig är ett behagligt rus av lycka, det är så här det ska vara.

Det är mycket som har hänt under det här året och jag tycker nog själv att vi ha bevisat för oss själva att allt går med rätt vilja och väldigt mycket tålamod.

Reflektioner på morgonen


Godmorgon mina vänner och bloggkollegor!
Vill även välkomna de nya läsares om jag fått, det är alltid kul att se att folk uppskattar det man gör. Mitt mål med bloggen har alltid varit att det ska bli en plats där jag kan vädra min tankar och värderingar.

Men under de åren jag har haft den så har den förändrat från en blogg som skulle vara personlig till en mer utarbetad blogg om livsstil, jag tycker även att mitt sätt att skriva har mognat till ett bättre sätt. Med andra ord så fyller den precis den funktion den ska.

Så vad händer det idag!
Min dotter åker till sin mamma och Annas son åker till sin pappa, det kommer blir grymt tyst här hemma nu. En stor del av familjen försvinner ju nu i hel vecka, det kännes både skönt och vemodigt då det är så underbart att ha dem här.

Vi har två fantastiska barn, utan deras tålamod samt att de kan komma överens med varandra så hade det här aldrig gått.

Lite reflektioner över vad som har hänt i mitt liv


Jag har suttit och reflekterat lite över vad som har hänt i mitt liv de senaste månaderna, det är nästan sjukt hur mycket som har hänt. För 8 månader sen så levde jag ensam, var ganska nöjd med det. Tyckte inte att jag saknade så mycket i mitt liv, visst hände det att jag kände mig ensam men det störde mig inte alls då det alltid fanns någon att chatta med.

Nu är jag särbo efter att A har bott hos mig i 6 månader, jag känner att det börjar fungera redigt bra det här med boendet. Visst i alla perfekta världar så skulle jag gärna vilja bo med henne, men det är svårt att hitta så pass stort boende som skulle passa oss alla. Det är trotts allt inte bara vi utan det finns 2 barn, 8 reptiler, 2 hundar sen får vi ju inte glömma bort de 2 katterna.

Det blir ju lite att försöka klämma in i en lägenhet, men tillsvidare fungera det här även om jag tycker det är jobbigt och tungt utan henne. Fick en otrolig ångestattack innan när A precis hade åkt, vet att det låter löjligt men det blev så tungt och ensamt på en gång.

Visst är det intressant hur livet kan förändras på så kort tid.