Ett jobbigt beslut togs i natt

Photo by Jordan Encarnacao on Unsplash

Ett viktigt beslut tog natten till idag, det är med stor ångest men även med en viss lättnad som jag skriver det här. Jag kommer inte klara av kursen, vilket gör mig lite besviken kan man lugn säga. Man kan hoppas att detta beslut kommer att kunna ge mig lite lugn och ro, jag kanske rentav kan få lite lugn och ro i själen nu inför jul. 

Sagan måste få ett slut

För att göra det hela kort så tappade jag sugen helt nu inför omtentan och grupparbetet. I det stora grupparbetet som jag hade hoppats skulle vara kul och intressant så fick jag inte en syl i vädret utan de körde över mig helt, detta innebar att det vi skulle skriva om kund jag inte vara så delaktig. De kvinnor vi skulle intervjuade vill inte ha en man som lyssnade när de pratade om sina besvär. Även under observationen var det samma sak, ingen man eller kille skulle observera henne under en dag. Vilket fick mig att känna att jag inte var så delaktig som jag hade hoppats.

Samma villkor för alla
Jag tycker rent ärligt att om man ska jobba ihop så ska det vara på samma villkor för alla, inte bara för någon eller några  i gruppen. Tror att jag skrivit om det här innan men jag gör det igen för att ge er lite mer kött på benen. Det fanns en viss känsla av utanförskap för att man råkade vara född som man, sanningen är den att det är inte lätt att vara man på en utbildning som det är främst kvinnor som studera. 

Photo by Eddy Billard on Unsplash

Eller jag ska vara helt ärlig och uttrycka mig så här: Det var svårt att komma in en grupp och bli en del av gemenskapen, de var ganska många i våran klass som dömde ut mig bara genom att vara man, inte alla dock. Men känslan av att vara en alien på en främmande planet var väldigt påtaglig. Det fanns två grupper av studenter, de var de som kallar sig feminister och var lite mer åt det radikala sorten. Sen fanns det en de som faktiskt trodde på ett jämställt samhälle utan en revolution. 

Jag har lite annat på gång, men kommer inte avslöja detta förens nästa vecka, allt är inte redigt klart ännu så jag vill hålla er på halstret ett tag till.

Stressen i december!

Photo by Mira Bozhko on Unsplash

Godmorgon mina vänner och bloggkollegor!
Idag är det lördag och jag har precis satt i mig två muggar kaffe och några smörgåsar, mätt och belåten så sätter jag mig ner och jobba lite med bloggen.

Fick order om att bara sitta två timmar med den nu ,får sitta lite längre ikväll när vi kommer hem ifrån allt vi ska göra. Ja det är juletider, det märks då man inte får en helg med lugn och ro.

Idag blir det pepparkaksbak och lite kalas!

Glöm inte att följa min adventskalender Facebook och Instagram!

Ibland finns kärleken närmare än man tror!


Godmorgon mina vänner!
Idag är det tisdag, dagen bjuder på sol men ändå ganska kyligt väder. Jag ska snart dra till jobbet, men innan dess så ska jag skriva klart det här inlägget som jag har filat på i sömnen.

Kärlek är något viktigt som vi alla behöver, sanningen är att efter skilsmässan så har jag haft svårt att ta mig till det på samma sätt som innan. Jag var helt klart rädd, rädd för att bli sviken, rädd för att bli sårad igen. När jag sen träffade Anna som var jag nog till en början väldigt distanserad då jag var rädd, lekte hon med mig, vad såg hon hos mig.

Jag kan fortfarande vakna och vara rädd att hon bara stuckit, men ju längre tiden har gått så förstår jag att jag måste öppna upp mig och bjuda in henne i mitt liv. Vi är idag sambos och det känns oftast overkligt, men helt underbart. Vågar jag lita på det här idag, ja det gör jag trotts att jag ibland fortfarande inte förstår det. Jag är otroligt glad att hon orkade med mig i början med mitt velande och mitt distanserade sätt, det var bara mitt sätt att försvara mig.

När jag tänker efter så resonerade jag helt galet, vi skulle vara särbos i minst 2 år innan vi skulle flytta ihop, ha ha så blev det inte. Nu sitter man mitt uppe i en renovering som hon har pushat igång, det var inte en dag försenat.

Nu längtar vi nog mest till att första steget på renoveringen ska vara klar så vi kan börja på nästa steg.

Orolig natt…


Godmorgon mina vänner samt bloggvänner!
Hoppas ni sovit gott inatt, det har tyvärr inte jag gjort. Tydligen har jag enligt min sambo pratat i sömnen. Vet egentligen bara att jag varit upp ett par gånger, men jag är inte förvånad att jag skulle kunna sova oroligt. Det händer så otroligt mycket runtomkring mig nu så det är väl ett sätt för kroppen att uttrycka sig.

Troligen har jag även haft mardrömmar, det är inte heller så ovanligt när jag pratar i sömnen. Det tråkiga är att aldrig kommer ihåg dem när jag vaknar.

Nackdelen med det här är ju att jag även har hållit Anna vaken så hon var lite trött i morse, sorry för det. Får helt enkelt låta henne vila när hon kommer hem.

Vill bara får vara mig själv!

Godmorgon mina vänner och även de nya besökare jag har här på bloggen!
Jag känner mig fortfarande inte motiverad att gå till jobbet, det känns inte alls lika kul länge som det har gjort. Det kännes mest som en stor plats av ångest, lite som att ett moln hänger över en hela tiden.

Lite positiva saker som händer, för allt är ju inte bara ångest.
Renoveringen går framåt.
Geocachingen är en fristad från ångesten.
Jag och Anna kan bygga en liv tillsammans.
Snart är vi en hel familj här i lägenheten.

Bjuder idag på en låt som jag tycker är redigt bra och ganska passande för dagen..