Våra tre musketörer

Igår tog vi alla hundar på en långpromenad ut i skogen, vilket vi från början inte trodde Ludde och Frank skulle fixa. Men de överraskade oss med att traska på i bra takt och höll god fart med Charlie, dock så är det så att Charlie är en hund som gärna vill springa igenom rundorna. Detta är något som man får reglera med den spårlinan vi har på honom under promenadens gång,detta till hans förtret.

Vi gick ju självklart inte bara ut för att promenera med hundarna, nej vi passade på att plock två stycken Hittaut med. Dessa var egentligen inte så svåra utan det var mer att slå två flugor i en smäll.


Sen vi fick hem Ludde och Frank så har de gått ner en del i vikt, det märks tydligast hos Frank som är den som har mest fett att bli av med. Det är dock han som kämpar på bäst av de två, Ludde är lite latmask egentligen. Han vill inte gärna gå ut, helst ska det lekas inomhus med hans olika leksaker. Varken Frank eller Charlie är hundar som leker, Frank kan leka lite granna  men det är inte nämnvärt  så mycket som Ludde. Har man väl börjat så vill han leka helt tiden, då har han helt plötsligt en massa energi.

Ja man får säga vad man vill om dessa djur vi har, men de är unika och har verkligen en massa egenskaper som är charmiga. De är verkligen våra tre musketörer.

Två nya medlemmar i flocken

För några dagar sen så tog vi emot två st Papillon, dessa ska vi nu ha här hemma på prov i 3 månader. De har fått smeknamnen Timon (Ludde) och Pumba (Frank), detta för att den ena är smal och ställer sig gärna på bakbenen för att kolla läget likt en surikat. Den andra är precis som ett vårtsvin, knubbig och grymtar när han går. Dessa har gjort sig bra vän med våran egna Charlie, de vet sin kant och de bråkar inte med varandra. Vårt största uppdrag var att klippa dem så att deras tovor försvann, så nu ser de tyvärr ut som de ha fått skabb. Men bättre det än att det ska göra ont när de går och springer.


Igår släppte vi dem en stund på baksidan för att de skulle få spring av sig lite , det gick förvånansvärt bra för alla tre att leka och springa tillsammans.  Idag har vi varit på en långpromenad till Brunnsparken för att fika med Annas föräldrar,både jag och Anna blev förvånade att de fixade att hålla Charlies tempo. För Charlie är ingen hund du tar på söndagspromenaden, han lunka inte fram utan här går det i 120 knyck framåt. 

Väl i Brunnsparken så skötte de sig exceptionellt bra, lite gläfsande och skällande blev det när andra hundar kom. Men överlag så fixade alla hundarna det bra, man får tänka på att det är mycket nytt för dem. Nu ligger de här hemma och vilar efter den långa promenaden hem.