Premiär för detta år!


Maj börjar vi med att ge oss ut på en runda geocaching, ja det blev inte någon kort runda utan när vi väl var klara så hade det gått tre timmar. Det här är något som jag och Anna har började göra förra året tillsammans men hade båda sysslat med det innan vi träffades, lite kul att vi både två gillar det här och kan fortsätta göra det tillsammans.

Vi begav oss ut tidigt denna dag för att ta ett gäng på sex cacher, detta visade sig var lättare sagt än gjort att hitta dessa. Men efter lite letande så lyckades vi hitta alla sex denna dag och det kändes väldigt kul att starta premiären på detta sätt.

En kul grej var att Anna räddade en av dessa skatter, den hade någon *mugglat och slängt i bäcken. Anna fick klättra ner och plocka upp den så vi kunde placera ut den på rätt ställe igen.

 

Så här trött var Charlie efter rundan!

*Mugglat = De som inte ännu är invigda i sporten kallas för mugglare efter beskrivningen av icke-trollkarlar i Harry Potter-böckerna. Uttryck som man kan se är “mugglartätt” – gott om folk i närheten som inte är geocachare och “mugglad” – skattgömman har blivit borttagen/kastad av någon som inte är geocachare.

Vad gör man inte för att ta en geocach!


Ibland gör man allt möjligt för ta en geocach, man vandra längs en å, lyfter på stenar där man aldrig skulle satt sin fot innan. Ikväll skulle vi bara ner och köpa lite socker, men vi råkade se att det fanns en cach i närheten så vi vandrade ditt och tog den. Det blev min nummer 40 på kort tid samt Annas nummer 24 på ännu kortare tid.

Vi lyckades även hitta en till, fast den hade ingen penna. Vi hade ingen med oss då vi egentligen inte skulle plocka någon ikväll.

Ni får ursäkta att det blir lite tjatigt om geocaching, men det ska ju vara den sanna berättelsen om mig.

Ibland tar man vatten över huvudet..

Dog nästan lite..

Ibland ger man sig in på saker som man inte redigt vet hur man ska ta sig ur, ikväll var vi och skulle plocka några cacher i närområdet. Det blev en lite runda som gjorde att jag fick hoppa på lite sten över Ronnebyån samt lite klättring upp för litet berg, för att där inse att cachen var helt borta. Den hade blivit mugglad som det heter, snacka om att jag blev redigt irriterad.

Vi hittade iallafall tre stycken den här kvällen. 

Miljön var hur läcker som helst så för den saken var det ju värt det hela, dock så undra jag varför folk inte kan låta bli att förstöra för oss som håller på med det här.

För er som nu inte vet vad det är så passar jag på att lägga in en video här.