Jag måste få berätta..

Jag gick aldrig på Bo´s begravning, kändes inte rätt att jag skulle vara där.
Sanningen vara att den dagen som det skulle äga rum så fick jag en panikattack samt en massa ångest, ångra jag mig att jag inte gick på den. Lite kanske men inte så att det stör mig, min halvbror var så snäll och har gett mig lite papper från när de hade gått igenom hans lägenhet.

I de dokument jag fick fanns beslutet om omhändertagandet av mig från Bo och Karin, det här var en mycket intressant att läsa samt lite tragiskt. Det kom fram saker som jag faktiskt inte alls visste om honom, även en del saker som man kanske inte ville veta.

Men sen visste jag inget alls om honom, han har bara funnit som en fiktiv person i mitt liv. Ett spöke skulle man kunna säga, mer än så var han aldrig för mig.

Jag visste inte hela sanningen, han hade kanske goda själ till att göra det han gjorde. Det jag läste mig till i dokumenten var att han ville att jag skulle stanna kvar i familjen, samt så visste han att han inte var kapabel att ta hand om mig.

Det måste väl tyda på att han hade ett visst förstånd? Eller så var det bara brist på ansvar?

Frågorna är många som jag nog aldrig kommer att få några svar på.

En sak vet jag, Bo hade problem men det hade även Karin. Dessa två personer är fiktiva personer som bara funnit som bifigurer i mitt liv,  de må vara mitt  kött och blod men att vara en förälder krävs långt mycket mer än så.

 

Vem var han?

Bo med mig i sin famn 1979..

En dag av mycket tankar , en dag av mycket funderingar. Som ni märker idag så orkar jag inte skriva så mycket idag.. Jag lägger mest upp det här inlägget för att förklara att jag är kvar men det kommer nog komma upp en del inlägg om tankar och funderingar kring hela den här grejen med min biologiska pappa.

Om jag har funderat mycket på honom, ibland dock inte så ofta som man kanske skull tror. De dagar han var i Ronneby och man såg honom och han tittade på en med den där blicken, jag har så många frågar att ställa men kan nu inte få några svar. Iallafall tror jag inte det finns någon som kan svara på dem..Jag fäller tårar som jag inte borde göra, jag kände honom inte.

Men hur vi än vänder och vrider så var han mitt kött och blod, önskar bara att han hade visat lite intresse att lära känna mig.