ADHD: Vad man än gör så blir allt fel

Vad man än gör så blir allt fel, det finns personer som jag tror inte förstår hur de ska hantera mig och de diagnoser jag har, kanske är det så att jag har fel men på något sätt så måste det ske en förändring. När jag inte når ut genom att prata med dem så kommer jag nu skriva lite här på bloggen, jag har försökt gång på gång att inte låta mina diagnoser bli huvud fokus på bloggen.

Men sanningen är den att jag har ADHD och Aspergers, de här små vännerna är en del av mig och del av hur jag ser världen. Jag kommer aldrig att se världen som ni gör, att vara med mig kan ibland vara krävande, rent jobbigt ibland.

Det kommer dagar som ni kommer vara arg på mig men tänk då på att den som är mest arg är jag själv, för att jag brister i er ögon och att jag inte når ända fram. Det kommer dagar då det är som jag går på extacy och jag är överallt och göra saker, det kommer även dagar då jag vaknar och mår så dåligt att det tar sån kraft för mig att bara gå upp, resten av dagen är jag så trött att jag inte orkar vara social. Det kommer dagar då jag faktiskt bara vill vara själv i mitt tänkande för att jag har så mycket kreativitet som vill ut, då är det som min hjärna håller på att explodera av tankar.

För en sak ska ni veta , min hjärna slutar aldrig arbeta det är aldrig tyst inne i mitt huvud. Där inne samlas det tankar och ibland svämmar det över och då explodera jag och kan inte tygla mina känslor, då är det bara min hjärnas sätt att tömma alla tankar och du råkade vara på fel plats just då.

Detta är en absolut ingen ursäkt för mitt beteende, men det är en förklaring.

Här har jag fokuserat på de ganska jobbiga delarna med diagnoserna, så jag kommer fokusera i ett annat inlägg om det positiva med diagnoserna.

När samhället pissar på dig


Det är inte så ofta jag skriver om min diagnos men ibland måste även jag få lyfts mina tankar om det hela, folk skriver oftast att de lider av Asperger eller ADHD men jag skulle nog säg att jag lider inte av det då jag inte vet något annat liv än att just leva med mina diagnoser. När jag var yngre så orsakade dock mina diagnoser en hel del problem för mig och det var svårt att hantera vissa situationer, men jag led nog aldrig av det utan man lärde sig hantera det.

När jag blev äldre så började det blir mer påtagligt att det ställer till med problem för mig och jag fick större och större problem som oftast vara svår att hantera, men lite hjälpa och med mycket stöd så sitter jag här nu och reflektera över min ungdom och inser att det faktiskt samhället som bidra till personer med min diagnos har det så svårt i livet. För en stor del som vi behöver är vägledning och stöd och om samhället inte acceptera oss så är det inte så så svårt att förstå att man ibland kan tycka att alla pissa på en.

Mitt liv är bra och jag har egentligen inte så mycket att klaga på då jag växte upp med folk omkring mig som älskade mig och stöttade mig alltid till 100 % , men det finns de där ute som inte har samma förutsättningar som jag haft. De har inte en kärleksfull familj som stöttar en till 100 % och som orkar kämpa med en i vått och torrt.

Jag har skrivet det här en gång innan om hur min diagnos satte mig i situation där jag inte fick flytta in i den här lägenheten som jag bor i nu, allt för att jag ansågs vara farlig och besvärlig då jag hade diagnosen ADHD. Ett tag där kändes det som att folk pissade på mig och jag aldrig skulle få känna lycka, men jag hade en helt underbara familj som inte släppte det här och kämpade till fullo för mig när jag inte orkade mer. Utan deras kämpande hade jag inte bott här nu och jag hade nog varit bra mycket med irriterad på min livssituation.

Jag förstår att folk kan säga att de lider av en diagnos, men jag skulle aldrig i dagsläget säga att jag lider av min diagnos och jag skulle aldrig skylla på min diagnos för mitt beteende , däremot så kan det vara en förklaring för mitt beteende.

Glöm aldrig bort att leva

Psykiatriveckan Blekinge 2016

img_20161008_105431Nästa vecka är det psykiatrivecka i Ronneby och självklart ska jag gå på några av dessa och jag tycker att alla bör gå på minst någon av de saker som händer under veckan, mig kommer ni kunna se på olika ställen men framförallt så kommer jag vara på Föreläsning med Malin Ovesson, Hjärnkollambassadör som berättar sin historia om hur det är att leva med (OCD) tvångssyndrom. Hon föreläser på mellanvården och mottagningen vuxenpsykiatrin i Ronneby, Hälsovägen 3 kl 17:00 – 18:00. Om ni inte ser mig där så kommer jag även att vara på Västra Torggatan 7 ”Nordeas gamla lokal” Öppet hus SVs lokal i Ronneby på fredagen.

För mer info klicka här!

Det har varit allt för lite information om det här så det här är mitt sätt att få folk att besöka de olika föreläsningarna.