Min barndom som ensam pojke

IMG_20160816_140458

Jag fick inspiration till ett inlägg när jag var ute och kommenterade andras inlägg idag, det handlar lite om min barndom och till en början vill jag klargöra att jag har haft en bra uppväxt och jag har inte så där jätte mycket dåliga minnen från den tiden. Men jag har under hela mitt liv känt mig annorlunda och alltid haft problem med det sociala umgänget , många av mina minnen handlar om ensamhet och jagandet efter en vän då jag tror folk hade svårt att hantera mig och min energi. Jag kunde vakna upp tidigt och det första jag gjorde var att ringa en vän och hör om de ville leka, kunde inte de lekar så var hela min dag förstörd.

Jag hade en vän som jag växte upp med och de minnen från den tiden är mycket bra, men jag började skolan 2 år innan han och då fann han andra vänner i samma ålder. Det var nog där Christer första gången kände av ensamheten, åren går och jag tycker nog att jag att jag haft en bra uppväxt med vänner som många barn. Men nu är det så här att känsla av att vara ensam sitter inom dig och du vet att något är fel, du är lite långsammare än de andra barnen, du hänger inte redigt med i skolan så de placera dig i något som heter ”Kliniken”. Det här var ett ställe du placerade barn som hade svårt för skolan och inte redigt hängde med, kommer ihåg att när jag gick till kliniken så hade jag alltid en klump i halsen och den ångesten. Man visste ju att man vara annorlunda och inte nog med det nu var man stämplad med.

Det här är döden för en liten tanig pojken som inte redigt hänger med i skolan.

Dela och Gilla!
RSS
Follow by Email
Facebook
Facebook
Google+
Google+
http://christerholm.nu/min-barndom-som-ensam-pojke/
YouTube
YouTube
Pinterest
Pinterest
LinkedIn
Instagram

Lämna ett svar

Bli den första att kommentera

avatar
wpDiscuz