Chester Bennington

MAIRO CINQUETTI/REX/SHUTTERSTOCK

Den 20 Juli 2017 så slår det ner som en blixt från klar himmel ”Chester Bennington är död”. De hade hittat honom död, självmord enligt rättsläkarna.

Sångare i Linkin Park och även i sitt egna band Dead by Sunrise, men han var nog mest känd för sin röst. Denna röst som fångade min uppmärksamhet 2000 med skivan Hybrid Theory och låtar som In the End och One Step Closer. Detta var den enda skiva jag ägde med bandet, för i min värld 2000 så var Nu-Metal något som var fult att lyssna på. Man var inte hårdrockare om man lyssna på Linkin Park, de var inte redig hårdrock.  För jag var ju hårdrockare och då kunde jag absolut inte lyssna på Linkin Park.

Men visst var vi många hårdrockare som lyssnade på dem i smyg, jag fick till och med min syster att köpa den  julklapp till mig så jag kunde säga att jag hade fått den.  I själva verket så var det den skivan jag lyssnade mest på under en lång tid. Men det kunde jag inte säga till mina vänner ”de riktiga hårdrockarna”.

Bandet utvecklades med åren och blev mer och mer ett redigt bra rockband, men mitt minne kommer alltid vara In the End & One Step Closer. Mycket tack vare Chester Benningtons sång i låtarna.

Musik på Silfverforsen


Söndagen den 2/7  så var  75 % av Riksreliket på Silfverforsen för att leverera lite musik,  som vanligt gör de mig inte besviken med sina låtval. Med en blandning av Irländsk folkmusik och egna texter så får vi i över en timme uppleva den härliga atmosfär som jag förknippa Riksreliket med. Karljohan briljera med sin sång på den klassiska låten Whiskey in the Jar,  PO  som är ny i gänget går inte av för hackor på Riksrelikts egna låt Krigarkvinna, här leverera han den med både känsla och passion. När Jan går upp på scenen efter några låtar och drar ett par låtar med Riksreliket så inser man faktiskt hur bra det här gänget är. De är alla väldigt duktiga musiker individuellt men som band är de fantastiska, lite synd att att Jim inte var med den här gången dock.

Filmat av Martin Andersson på Creativelife.nu.
Vi var inte många som tittade men det var tillräckligt för att det skulle bjudas på en härlig atmosfär där man lätt kunde sjunga med i många av låtarna, när Karljohan drar igång med låten ”Passa varandra så bra” så blir både jag och tjejen väldigt glada.

Så på det hela taget var det en mycket trevlig eftermiddag på Silfverforsen trotts det något nyckfulla vädret som var.

Fler bilder kommer att komma upp i galleriet när jag hunnit redigera dem.

Fotografering på schemat

Foto: Christer Holm

Idag är det fotografering som står på mitt schema, ska fota Karljohan med vänner när de spelar på Silfverforsen. Karljohan är en del av bandet Riksreliket, jag fotade dem första gången 2015 så det ska bli väldigt kul att fota dem igen, särskilt nu när en av mina gamla kollegor PO blivit en del av bandet.

Ni som inte vet vilka Riksreliket är så rekommendera jag att lyssna på dem på Spotify.

Kapten Röd i Malmö

Antonio D

Den 17 juni var jag i Malmö för att se Kapten röd, kan säga att jag var taggad till tusen. Du vet så där redigt taggad som man kan bli när man förväntar sig att något, lite som ett barn på julafton.

Sagt och gjort vi kom ditt vid 18:00 där Kapten Röd skulle spela så vi ställer oss på ett bra avstånd för att kunna höra och se honom bra, visst hade vi räknat med att det skulle komma ett eller två förband innan han skulle äntra scenen.

General Knas & Antonio D

Först ut var Karlshamns pojken Antonio D som jag förövrigt tycker är redigt bra, han har gjort en låt med General Knas som jag tycker redigt bra så jag blev ju extra glad när han bjuder upp generalen på scen och de kör låten. Nu känner iallafall jag att det här kan bli redigt bra, Antonio D köra ett par av hans mest kända låta samtidigt som han bjuder upp fler musiker på scen. Till slut så blir det så rörigt att låtarna går ihop med varandra så jag har svårt att fokusera mig.

När de går av scenen så får vi vänta ungefär 10 minuter tills nästa artist eller rättare sagt artister går på scen, här får vi höra den ena låten efter den andra från diverse musiker. Många hade jag inte hört alls , men när Jeepstarr går ut på scen så blir jag glad för han vet jag ju vem det och jag gillar hans låtar väldigt mycket.

Jeepstarr

Nu äntligen så kanske vi kunde få se Kapten Röd, roddarna går på scen och fixa till allt inför att den vi kommit dit för att se ska äntra scenen, de blir klara och vi  väntar och vi väntar, publiken börjar bli otåliga nästa så vi börjar höra sura röster. Men efter en timme (försenad så stiger han upp på scen), vi hinner se tre låtar sen måste vi rusa till tåget för att inte bli strandade i Malmö.

Kapten Röd

Kapten röd är bra och han var bra den korta stunden som vi han se honom, vad vi inte visste var att det här tydligen var någon form av reggaefest. Både jag och J tittade många gånger på den poster som fanns , det framgick inte alls på den att det skulle vara flera band än just Kapten Röd. Som jag skrev i inledningen så hade jag räknat med förband men inte på det här sättet,hade jag vetat det så hade jag ju planerat därefter.

Kapten Röd är redigt bra trots att vi bara få se tre låtar, tack vare att jag faktiskt fick se en del av svenska reggaeelit så blev jag bara något besviken. Eller rättare sagt jag är besviken på hur de sköt det hela , mer information hade varit på sin plats.

Vi drar till Malmö

Då var det den stora dagern här, vi dra till Malmö för att se Kapten Röd. Lite taggad är jag nog allt för det här, eller rent av grymt tagga.

Enda sen jag hörde första skivan  2011 så har jag velat se honom spela, mycket för att jag gillar hans texter. Det är lite som att texterna träffar mig rakt i hjärtat, nu lät det där redigt poetiskt (det var inte meningen alls) .

I vilket fall som helst så kommer det här att blir redigt kul. 

Så hur går det för mig att ha blivit med hund?

Det går redigt bra tycker jag, lite tidigt att veta just nu men jag är ganska säker på att det här kommer att fungera redigt bra.

 

 

Infinity

Ibland dyker det upp musik som gör mig så glad, den här gången så har jag fastnat för sångaren Mohombi och hans låt Infinity som jag tycker är så vacker. Tycker den beskriver det där speciella som man känner när man har funnit kärleken. Ni vet precis vad jag menar, för ni har alla någon gång varit kära eller funnit kärleken.

I know it’s hard to see forever
It’s like we’re walking in the dark
But we can make it through whatever
If we follow our hearts

So let me carry you, carry you
Carry you now, all the way
No I won’t, no I won’t
No I won’t let you down, let you down

If the stars never lose their shine
If clouds could float to the edge of the sky
If the sun could burn endlessly
I can love you ‘til infinity
Baby girl
Baby girl
Let me love you for a long, long time yeah
Let me love you for a long, long time yeah
Baby girl

Some people said we’d never make it, no
But we were born to prove them wrong, yeah
And even when the world is fading, yeah
You know that I keep holding on

So let me carry you, carry you
Carry you now, all the way
No I won’t, no I won’t
No I won’t let you down, let you down

If the stars never lose their shine
If clouds could float to the edge of the sky
If the sun could burn endlessly
I can love you ‘til infinity
Baby girl, I can love you ‘til infinity
Baby girl
Let me love you for a long, long time yeah
Let me love you for a long, long time yeah
Baby girl

Forever and ever ‘til my heart beat dies
I would give you all of me

If the stars never lose their shine
If clouds could float to the edge of the sky
If the sun could burn endlessly
I can love you ‘til infinity
Baby girl
Baby girl
Let me love you for a long, long time yeah
Let me love you for a long, long time yeah
Baby girl